Med ljudet av Håkan Hellströmfilmen i bakgrunden konstaterar jag att jag en dag kommer att dö ensam, saknad av ingen, i ett tomrum. (bortglömd)
Till ljudet av Håkan Hellströmfilmen får jag åter skrivandet tillbaka i mina händer och hjärnan vill släppa ifrån sig allt som är gömt inne i minnets labyrint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar